. I skrivande stund sitter jag och reflekterar över min vardag, mina nöjen och mina prioriteringar. Hittils har alla prioriteringar varit på nöjen. Och till vilken nytta?.
. Jag har kommit fram till att jag inte gillar mej själv som full. I början är det inga problem. Inte mitt i heller.
Men när kvällen börjar leda mot sitt slut känner jag mig ensam. Ensam i den stora världen utan någon att vända mig till, även om jag har vänner. Den ensamhetskänslan, och känslan av att sakna något i sitt liv har lett till att jag sökt mig till vägar jag borde lämnat för länge sen. Mörka gränder som får mig själv att må bra för stunden, för att skämmas desto mer dagen efter.
. Jag borde fixa mig själv mer innan jag dricker och går ut igen egentligen. Det ska jag försöka med.
Att falla i gamla och dåliga mönster är inget jag vill och något jag skäms över. Det är som en vana, en slags drog, en trygghet. Alltid tänker jag och tror att "det här är sista gången", "aldrig mer igen"
. Men när den ensamma stunden kommer, när ölen är slut, när vännerna är påväg hem och krogarna stängt och sista bussen är på väg att åka. Då ger jag det ett försök. Varje gång.
Jag skäms över mig själv och mina val. Även om jag inte ångrar dom.
Jag skäms, eftersom att jag vet att när morgonen gryr, är jag ingen du vill veta av. . .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar