tisdag 2 september 2014

and here comes the tide...

Vilken jävla äckligt patetisk människa jag är. Vidrig rent ut sagt. fattar inte varför jag alltid blir sån här när jag känner att jag håller på att mista något bra utan att ens veta om jag håller på att mista något. Så fett jävla patetisk. Tårarna bara rinner och har gjort mer eller mindre hela dagen. Var nog inte så jäkla smart att sluta med tabletterna ändå. nä. de e dags att ta upp de där igen för jag vill inte må så här. Jag vill lixom inte förstöra de få bra saker jag får in i mitt liv genom att jag blir osäker på situationen eller personen.

Känns som om jag har fuckat upp det totalt nu alltså.

vi får väll vänta å se.
Jag pallar fan inte längre..