And the smallest thing becomes the world.

Blödig.se

Började nyss gråta för att inte syrran kommer hit och umgås imorgon. Hur patetisk är jag inte egentligen.
Det värsta är att när jag får såna dalgångar så plötsligt så är det enda jag kan tänka på godis. Att tröstäta.
Jag har sen länge förstått att beteendemönstret sitter på djupet men det var inte förrän nu som de verkligen slog mig hur djupt det egentligen sitter. Så nu sitter jag här, sårad, sötsugen och ledsen utan större anledning. Och istället för att prata med någon om hur jag egentligen mår tar jag till mat eller med rättare sagt godis/sötsaker. Jag vet seriöst inte hur länge jag kommer orka hålla uppe denna fasad för alla andra, när jag egentligen bara vill krypa upp i någons famn och gråta tills tårarna tar slut, och höra att allt kommer bli bra igen. Det sjuka är att det känns inte som om det hjälper att prata med vännerna om det.

Jag har miljoner tankar i mitt huvud och ännu flera känslor. Vart ska jag ta vägen?

The day that misery seeks company..

Imorgon blir det att öppna sitt hjärta, sina känslor och tankar för ytterligare två personer. Detta för att kunna se om det finns något ljus i min långa tunnel som aldrig tycks ta slut. Jag hoppas verkligen jag blir tagen på allvar. Jag hoppas.


Idag har MysCarro vart här en sväng och hållit mig sällskap när jag plockat lite här hemma.

Tidigare idag var även jag och Sofie iväg och hälsade på Mormor som legat på sjukan. Trots omständigheterna var det ingen på avdelningen som var lika rapp i käften som hon :) Som tur är fick hon komma hem idag :)

The walls are closing in..

Känns inte som om någon tar mitt mående på allvar. Vet inte vad jag ska göra. Jag sitter fast i en grop som jag inte tar mig ur. Små saker blir till stora, vill mest gråta hela tiden. Varför är det ingen som förstår när jag försöker förklara. Varför är det ingen som tycker att jag för rätt val som försöker ta tag i mig själv. Jag behöver fokusera på mig och enbart mig . Fortsätter jag så här kommer jag förstöra mig själv ...

Game over...

Vad som är riktigt svårt är att sätta ord hur jag känner mig. Att kunna förklara hur stressen äter upp mig inifrån även om det är något en "normal" människa ska klara av. Men är det något jag lärt mig om mig själv de senaste åren är att jag inte funkar som andra. Och när jag kommer in i den här onda spiralen som jag fastnat i är det omöjligt att ta sig ur den om jag inte omprioriterar.

Jag ska vara brutalt ärlig. Jag håller på att gå under, även om det inte alltid märks utåt. Jag har svårt att klara de enklaste sakerna. Bara att ta sig in i duschen är ett dilemma, det känns som om bara tanken tar all energi från mig. Att vakna eller ta sig upp på morgonen är näst intill omöjligt. Och att somna på kvällen är lika illa, knappt att sömntabletter hjälper. Det lilla dom hjälper gör att jag är 3 ggr så trött på dagtid med. Jag är stressad över alla mina jobb, stressad över ekonomin, min hälsa, mina vänners välmående, Min familjs välmående och alla småsaker som kommer till inom den sista kategorin (mina vänner vet vad det handlar om) Jag har svårt att slutföra meningar, och fastnar mitt i dom, för att glömma bort min tanke. Jag har svårt att komma ihåg saker jag ska ta hand om, och då säger de flesta att jag ska skriva upp i min kalender. Men detta hjälper inte heller då jag glömmer att kolla i kalendern.
                Min energi är som bortblåst. Det känns som jag bara vill sova bort vardagen. Allt är som en undermedveten stress och jag vill egentligen bara sjukskriva mig och få gå hemma och komma ifatt med mig själv. Andra kanske tror att jag överdriver och ibland funderar jag på det själv. Man känner sig som en hypokondriker. Jag vet att jag inte vill må dåligt. Jag vill vara mitt glada jag och känna mig som mig själv.

Men men. Tiden får utvisa vad som händer.

Who needs enemies when they got friends like you..

Just nu känner jag mig rent utav äcklad. Kan inte hjälpa det. Jag känner mej äcklad över hur vissa människor bara kastar bort en som gårdagens sopor. Hur människor kan vara så tvetydiga och fulla av dubbelmoral. uscha mejjen. På allt så kan man inte hjälpa att man känner sig sviken. För det är få jag öppnar upp mig för, och när jag väl gör de så önskar jag att jag kan lita på människan. Men icke.


Sorry va bara tvungen att få ur mig det där.


Idag är en ny dag. Jag och Frugan ska ta och gymma. Underbart! Ska bli så jäkla gött.
Bara svettas ur alla aggressioner och irritationer som vissa människor tar fram ur en.. Fya leden.

Blev förövrigt väckt av att två män stod i mitt kök och viskade. Mäkta läskigt. haha men dom var ju hur trevliga som helst sen efter när ja väl fick prata med dom :P

You can sleep when you're dead

Vaknade imorse av att jag hörde två (!) Karlar i mitt kök? Mäkta rädd ja blev då jag låg där i sängen i bara mässingen. Tror dom ska fixa ventilationen..


Måste verkligen ta tag i mitt liv. Ingen sömn får jag. Vet inte riktigt vart jag ska vrida och vända mig. Jag vill bara få rutin på min vardag. blääää

And sometimes late at night, I think of you

Ja. Mycket man kan tänka på en natt som denna. Tankarna flyger runt som ett enda virrvarr. Men men så är det ibland.


Imorgon kommer antagligen morbror för att kolla om de går att fixa min bil. Den är inte riktigt som den ska och det är förbannat jobbigt kan ja lova. Jag älskar min gamla pärla och jag vill ju att den ska funka.

För övrigt så har jag börjar komma tillbaka till mitt kreativa tecken i form av målning och andra roligheter och det känns underbart. Inte bara eftersom att jag känner att jag får ut någon slags energi från det, utan också för att jag älskar att se färdiga produkter. Är så jäkla sugen på att fota igen. Funderar på om jag kan be syrran ställa upp eller något. Eller någon av dom tre iaf.

Nej , nu lite korsord sen sova .

And sometimes i just want to sleep the day away

Idag är en sån dag när jag inte vill gå upp ur sängen. Jag vill bara ligga här och sova bort dag och natt. En av anledningarna är att jag vet att om ett par timmar kommer jag börja bli sötsugen, och inget sött har jag hemma. Och när de sätter igång då håller jag på att krypa ur mitt eget skinn. Känner mig som en jävla pundare. Jag hatar att va beroende av något , specielt nått så vanligt som socker . Bläää

Illa, jag mår iiiillla

Tänkte bara nämna att vissa får mej verkligen att må illa. Att bara vilja spy rakt ut på grund av dubbelmoral hycklerier. Fy fasiken. Känns underbart när man känner något sånt för någon man brytt sig om.

PUNKT.

Like watching newborn babies crack from work-related stress

Tror jag håller på att gå in i väggen . Somnade vid halv två inatt ca, och vaknade vid fem och har inte lyckats somna om sen dess . Dessutom börjar magkatarren göra sig påmind så även om jag är törstig så vill jag inte dricka något då halsbrännan och magsyran är olidlig.

Det enda positiva som hänt är väll att jag blev lite kreativ igår och faktiskt skissade för första gången på länge. Samt pusslade ihop en tavla från massa nemi-utklipp .

Aja. , ska väll försöka få nån mer timmes sömn . Wish me luck

Min nyårsoutfit för övrigt

Wooop

And what i thought would be a brand new start became a re-run

Jag orkar seriöst inte mer. Jag kämpar och kämpar för att komma ifatt. Men va händer? Jo jag åker på det ena och det andra bakslaget. Jag pallar seriöst inte mer.

Var jag inte deprimerad innan så är jag det nu. Hur mycket ska en människa behöva ta egentligen?

jaaaaaaaaaaaha

Det här nya året började ju bra.... eller inte...

Har vart mer eller mindre en otursdag för mig. Allt har gått fel mer eller mindre.
Vaknade imorse och kollade kontot. Helt plötsligt ligger ja ca1300 kr minus på det? varför vet jag inte.
Helt sjukt. Sen nu efter duschen så skulle jag sätta på mej myskläder. Rotar i min kasse med rena kläder som jag tvättade i söndags. Vad hittar ja där, jo ett Par BLÖTA trosor.... jag tänkte vafaaaaan och luktade lite närmre på dom, vad tror ni de va? Jo KATTPISS. Fy fan Milo.

Hoppas verkligen den här kastreringen jag gjort hjälper. Blir fan tokig annars >.<