var man för sig själv eller?

Jag kan ju säga att jag har lätt tröttnat på att alltid ha rätt .
Speciellt när det gäller var man för sig själv, iaf i mitt fall. Men en annan ska då alltid ställa upp !
Blir så jäkla förbannad och besviken på människor. Visst alla har rätt att säga nej men man behöver ju inte vara otrevlig om det eller ignorera en . Fy fan säger jag bara

De kokar i mig.

Och jag lär vara rena rama monstret ett par dagar då jag kommer gå utan hormonella preventivmedel för första gången på 8 år .

Grattis !

Cash is king...

Ligger här i sängen, totalt handlingsförlamad. Just nu måste jag välja mellan hyra och mat till katten. Mat själv får jag väll inte heller . Inte sand till katten heller. Har massa räkningar , vet inte om jag kommer få in dom heller . Jag mår piss . Jag vet vilka måsten i pengar jag måste fixa men gör jag dom kommer det gå åt helvete med resten . 

Handlingsförlamad är bara förnamnet . Jag vill inte gå upp. Jag vill inte ta tag i dagen , jag vill bara ligga här och hoppas att mina försök lönar sig . .  Hoppas . 

Barnmorskan sen med . Blääää

Att vara någon som andra vill glömma

Ibland funderar jag på varför folk i min närhet på ett eller annat sätt beter sig som dom gör. Visst jag vet att jag har mina fel och brister, det har alla, men det har blivit en del av omvärldens vana att istället för att säga att dom inte vill ha mig i deras liv, så har dom valt att istället ignorera problemet och hoppas att det försvinner, och helt enkelt raderat problemet ur sitt minne och glömt att det existerar (byt ut problem mot jag). 

Jag är en person som hatar oavslutade saker och affärer. Jag hatar ignorerande, skitsnackande och konfliktflyktiga människor. Vill dom mig något eller vill bli av med mig på något sätt så tycker jag att personen i fråga kan tala om detta för mig rätt fram istället för att behandla mig som luft och låta mig gå och gräma mig över vad jag gjort för fel. Bättre att säga som det är istället. Jag hanterar ärliga människor med "kritik" bättre än konflikträdda personer som hoppas på att det ska räcka och radera ens nummer för att slippa diskutera vart problemet egentligen ligger . 

Det samma gäller för många i min familj. Ska jag vara riktigt ärlig så känns det som om jag blev utesluten den dagen jag flyttade till mamma. Som om jag blev en synd, ett svart får som man måste tala tyst om. Ingen som kommer ihåg att ens bjuda in mig på familjetillställnignar. Är jag mindre värd eller vad är det frågan om egentligen ?  

Inte min dag.

Klockan är 11.38 och jag har redan gjord bort mig mer gånger än nödvändigt. Försov mig, glömde ta min medicin, kom på att jag hade glömt tequilas bur hos mamma så fick stoppa ner henne i en sportbag för att kunna ta med henne till mamma som ska vara kattvakt,  gick in i matskafferiet för att leta efter mammas medicin (den har aldrig legat där). råkade ta min mammas medicin för pigghet när jag skulle ge henne dom bara för att vi pratade om min medicin när jag samtidigt skulle hämta vatten för att hon skulle skölja ner med, men istället kastade jag ner tabletterna i mitt gap och tog vatten i näven och svalde som jag gör med min egen medecin. Mamma frågade en kvart senare hur det gick med att ge henne medecin inser först då vad jag gjort. Mamma kollar på mig med stora ögon som om jag skämtade. Gick och skrattade och grät om vartannat så fick ringa giftinformationscentralen och fråga om risker. Dom fick sig nog ett gott skratt. Jag skulle dessutom låna ut kartonger till Thirran och när hon kommer står jag å grejar med annat och hoppar högt och råkar slänga en kudde på mamma i ren skrämsel. Står och tittar bra länge på nycklarna för att ta rätt nyckel till förrådet, inser när jag kommit ner att jag tagit nyckeln till tvättstugan ändå så får springa upp å hämta rätt. Väl inne i förrådet fastnar jag om vartannat och blir mer speedad och "stressad" för varje minut. Lyckas få ut kartonger till damen. Kommer upp och här sitter jag nu. 

Att tillägga är att jag vaknade 09.10... 

Dieter.

Jag går i funderarens val och kval.

Hur ska jag göra och inte.
Jag går ju hos dietist. Hon förespråkar en metod.
En metod som jag tidigare vart helt emot.

Jag har alltid varit den som gillat typ lchf.

Men idag som en blixt från klar himmel känns hennes metod så rätt med lite små ändringar såklart då vissa saker hon rekomenderar är saker jag inte äter (typ leverpastej)

Helt plötsligt känns de som att om jag kör på hennes väg så kan jag klara det här och dessutom ge mej en mer hållbar viktnedgång. Det kanske tar lite längre tid men är mer hälsosam. 
Ska prova

Modernitetens tid har skapat ett högre medberoende

En sak jag kom att tänka på, dock kanske bara det gäller mig, är att det finns nästan inget som är lika irriterande som vänner, ragg, famil - ja vem som hellst egentligen som inte kan svara i telefon/på sms. Även om jag inser att alla inte sitter vid telefonen 24/7 så vet jag att de flesta har telefonen inom en armslängd eller åtminståne kollar igenom den en gång i timmen, om telefonen inte har slut på batteri dvs. 

Folk som inte svarar eller ringer upp inom en rimlig tidsgräns får mig både nojjig och irriterad på samma gång. 

Det fick mig att tänka, hur hade de vart om jag inte hade haft telefon, eller ja om ingen av oss hade haft det. Hur hade det sett ut då? Har dagens teknologi gjort att jag som individ söker ständig kontakt med mina vänner och bekanta?  Hade jag som individ mått bättre utan en telefon?

Går in på dag 3 på lchf

Idag går jag in på dag tre på min lchf-livsstil. De två första dagarna har gått hyfsat. Har till och med legat under det dagliga kaloriintaget men har varit lite för hög på kolhydraterna än. Men jag försöker sakta men säkert jobba bort aölt fler kolhydrater ur min kropp. Jag har märkt att min kropp redan har börja reagera som förra gången och mår bättre på alla sätt. Men nu ska jag inte ropa hej direkt . Har varit lite extra trött men det kan vara för att kroppen håller på att ställa om sig. Idag ska jag göra lchf - pannkakor till frukost! Miiiip!!!! Ska bli så gott ! Måste även komma ihåg att försöka ta mej till vc och ta mitt jäkla blodprov! 

Undrar om jag ska orka ta mig iväg på ett försök till löprunda ? :0 ;)