Doktorer och Hundar allt i en salig blandning.

Hallå Hallå.

Igår drog jag iväg och gymmade igen med kära nordan. Körde slut på henne och hennes armar. Så jäkla kul. Vi har en gymdejt igen på fredag och jag sitter nu och funderar på vad jag ska hitta på för träningsbus till den gången. Nu har jag varit på gymmet två dagar i rad och verkligen kört monsterpass, och insett att jag behöver ca 1,5 timme på gymmet för att göra allt rätt och för att utmana mig själv att orka. Dessutom har jag verkligen insett fördelen att planera större delen av sina pass innan. Allt för att vara så effektiv och motiverande samtidigt.

Inte nog med detta fick jag snosa AmStaffvalpar igår. Så söta små varelser. Drack lite kaffe och fick en god nybakt chokladboll med ( fyfy men jag tog faktiskt bara en).

Jag och nordli har för övrigt ingått en pakt om och träna så ofta som möjligt den sista månaden på löfbergspulsen bara för att se hur fit och slank hon kan bli :) hahaha


Finnt de.

Sitter just nu och testar min nya mic i kombination av användandet av audacity. Lite roligt faktiskt.
Tror jag ska ta med mej Boris upp till frödingshöjd och träna lite lydnad med honom och leka med honom. De behöver han nog. Beror iof om jag får avlastning nån timme eller ej.

Ja ja. Imorgon HLR-kurs. Fint fint!

fars dag

Idag tänker jag extra mycket på dig Pappa. Alla bus vi barn hittat på till fars dag som små, alla roliga små kort. Men det är inte förrän idag som jag inser att man behöver inte fars eller mors dag för att uppskatta sina föräldrar. Det ska man göra så ofta man bara kan. Det är inte säkert att det finns ett "nästa år"

Jag har märkt att jag fortfarande är mycket arg över det som hänt. Det slog mig när jag satt och såg på cancergalan härom veckan. Satt och tänkte hur arg jag var som tyckte 50/50 % var en liten chans medans min far inte ens hade 10. Men jag har också insett att även om jag hoppades på under och mirakel när det gällde pappas sjukdomsförlopp så var jag redan inställd från första stund att han nog inte kommer finnas kvar så länge. Detta eftersom dom upptäckt sjukdomen alldeles för sent. Hade han haft tiden på sin sida så kanske det fanns hopp. Men tiden fanns inte på hans sida. Så hur mycket vi än provade alternativa hjälpmedecineringar så fanns det inget som kunde rädda honom på den korta tiden. Han kämpade, oj vad han kämpade. Han var inte beredd för att dö, han hade inte levt klart allt han ville göra. Så mycket vet jag.

Jag har börjat hos en beteendevetare för att kunna bearbeta min sorg. Bli fri från sorgen och bara minnas och sakna istället. Dessutom ska vi koncentrera mycket på min självkänsla. Jag ska lära mig acceptera mig själv och acceptera vilka gränser jag sätter för mig själv och hålla dom. Ha självdiciplin och hålla mina egna löften till mig själv. Ska försöka och blogga lite mer frekvent. Helst varje dag för att följa upp mig själv och reflektera. Speciellt under denna tid där jag försöker att börja om med mig själv.


Om två veckor får jag äntligen min fristad för mig själv igen. Mitt hem. Utan massa udda dofter, saker överallt och äntligen få vara ifred för en stund. Andas ut, känna efter och finna ro i dagens situation.

Har börjat föra en liten matdagbok med så här på sidan av. kolla lite hur jag äter, vad jag äter osv, i kombinerat till min motion.

För övrigt har jag världens bästa syrra som gett mig en mikrofon i tidig julklapp så har vi tur kanske min youtubekanal kommer börja uppdateras lite.

Ja ja . Kyss å hej

no longer the one I used to know

En underlig känsla. Allt står mig upp i halsen. Allt runt omkring. Hur jag är, borde vara och borde göra. Hur jag ska leva mitt liv. Gråter för småsaker, stänger av för de stora.

Berg och dalbana i upp och ner och runt runt runt. Jag pallar inte. Jag är förstörd och förtvinad i mig själv.