Många bollar i luftten

I dagsläget verkar det verkligen som jag kanske börjar få lite många bollar att jonglera med och har lite för mycket på min agenda. Men det här ska väl gå bra detta med.

Fick antagningsbesked och från och med den Januari så börjar jag studera igen för att bli klar med den där jäkla utbildningen. Detta ska göras klart i Örebro, vi får väl se om jag förhoppningsvis kan stifta några nya bekantskaper med.

Rätt nervös dock då jag inte gått all in på skolan på fem år. men förhoppningsvis ska jag lösa detta denna gång så jag kanske kan byta jobb snart och pyssla med något annat i framtiden. Vore ju toppen.

På detta håller jag på med en annan boll som kanske kan göra mitt liv lite lättare i framtiden. förhoppningsvis ska även den börja rulla igång efter årsskiftet.

Jag har många "måsten" just nu och ganska många "jag vill".
många saker kommer att bli bortprioriterade ett tag nu för att nå mina mål.

vi får väl se hur detta slutar xD

Att ge och ta..

Hur kommer det sig att man spenderar så extremt mycket tid och tankar på en person som inge ger något tillbaka. Tankar om osäkerhet och om man gjort något fel.  Energin bara försvinner.  Jag finns här den dagen du behöver mig. Men tills dess så har jag ingen energi till övers att försöka nå fram utan att få någon respons. Men jag finns här när den dagen kommer..

oh those lovely days..

Idag är en sån där dag där jag verkligen känner mig tillfreds med livet och tillvaron. Sysslor och måsten har bara flutit på utan någon vidare ångestkänsla eller känsla av överväldigande.
Trots att vi bägge ( läs mest jag ) inte är friska än har vi hunnit med att rensa i renoveringsrummet och åkt till återvinningsstationen och slängt skräp. Jag har lagat två olika matlådor så de räcker till veckans arbetsdagar. Vi har tillsammans städad och plockat rätt i arbetsrummet, tvättat tre (eller är det fyra?) maskiner tvätt, Ätit tillsammans, vart ut med hunden och busat, sett på serier, dammsugit överallt på nedervåningen, plockat rätt i köket och torkat av alla bänkar, kört diskmaskinen två gånger och även tömt den två gånger. Ett flyt där vi bägge gör de som behövs utan att det känns jobbigt då vi gör de tillsammans, en sak i taget. att vakna upp imorgon kommer att vara en fröjd då jag slipper vakna till ett bombnedslag.  Lite saker kvar, javisst men det går av rena farten till morgonen.

Nu försöker jag bara varva ner för att sen kunna hoppa till sängs och njuta ännu mer av dagens bravader. Jobbiga är dock att jag fortfarande hostar som en idiot och har så jäkla ont i ryggen att jag går på voltarensalva för att sova. Att sitta en stund för att sen ställa sig upp är rena rama döden.

Gjorde även ett ryck här i fredags med och sökte 11 nya jobb. 11! Många av dem dock vet jag att jag inte kan få då jag inte är kvalificerad, men skam den som ger sig.  Nån gång kanske man träffar rätt ändå.

Hund och Katt här går bättre och bättre ihop med varann. Riktig fröjd att se.
Jävla hosta, vill träna. Plus att den håller J vaken om nätterna. Ja ja. bara att bita ihop för på torsdag blir de jobb igen. >.<

Att hitta balansen

Att komma i fas med sitt nya liv är inte en dans på rosor. Många snåriga vägar och ändrade rutiner gör att det blir svårt att hitta ett läge där allt flyter på när jag är van att leva på ett visst sätt sen innan. Det är många delar som måste provas, omprioriteras och hittas nya lösningar till.
Att helt enkelt lära sig leva på ett vis som jag tidigare inte gjort. Balansera alla dessa nya delar av ens egna liv för att på ena änden av brädan inte glömma bort sig själv och ens egna intressen och passioner för att till andra sidan av brädan lyckas inkludera samboliv, jobb och andra måsten.
Det är svårt och det tror jag många vet. Speciellt de personer med en egen stark vilja som tidigare, precis som mig, är vana att bara behöva prioritera sig själva och vad som gör personen lycklig.
Detta är inget inlägg om att jag är missnöjd med livet. Långt ifrån. Jag är fruktansvärt nöjd med livet, med några små ändringar kanske när de gäller min egen ihärdighet och envishet men det är en annan historia. Det enda jag kan göra för att lösa detta är just att prova mig fram vad som funkar bäst. Komma i fas som J säger. Det är först när man kommer i fas som allt börjar att flyta på och rutinerna blir lättare.

Nog om detta.

Hade min första vernissage här den 6 februari. En utställning med mina foton som håller på ända fram till den 4 mars. Några av mina närmsta kom förbi och jag fick dessutom lite extra glada nyheter den dagen, men dom håller jag för mig själv just nu :) Blev dessutom överraskad av två syskon, plastmorsa, faster och kusin som kom förbi och åt och kikade på mina bilder. Kändes verkligen skönt att få lite stöd från familjen då det är första gången jag gjort något sånt här.
Fick mig även en tjusig orkideé som har fått en egen kruka och hedersplats.

Nej om jag ska ta tag i hemmet lite nu när jag ändå är sjukskriven..
Jävla luftrörskatarr >.<

Sunshine on my window, makes me happy, as I should be

Kärlek. Hur underbar är inte den då? Även om det är många svårigheter jag som nybliven sambo för första gången i mitt liv måste gå igenom så är all krångel så värt det. Att ställa om sig från att endast ha sig själv att se till, att ha sig själv att bry sig om, så kommer det helt plötsligt in någon annan i ens liv som vill finnas och ta hand om mig. Som varje dag visar att det är mig han vill ha och att jag är den vackraste tjejen på jorden enligt honom. Hela den här situationen för mig är fortfarande så surrealistisk. Trots att han visat mig detta, varje dag, de senaste 7 månaderna mer eller mindre. Livet har gått så fort framåt. För 7 månader och 6 dagar sedan träffade jag min kärlek. Det känns som en evighet sen men ändå precis som igår. det tog oss bara 4 månader att inse att vi inte kan vara utan varandra och jag sa upp min lägenhet och tog mitt pick och pack och drog. Och på ett sätt tror jag att det är det bästa jag har gjort på länge. Att börja om, få en ny start, även om det är trögstartat nu i början när du ska försöka hitta nytt jobb, nya vänner och nya vardagen ska börja flyta på.

Jag älskar mina vänner jag redan har, det är inte de. Ibland känns det dock som om jag vill lära känna nytt lite närmare, just för att faktiskt "bo in mig" ordentligt. 

Jag måste nog säga dock att jag trodde aldrig jag skulle träffa någon som jag älskar som dessutom är min bästa vän på samma gång. Jag har nog aldrig skrattat så hårt, fulat mig så mycket, känt mig så bekväm eller längtat så efter en fortsatt framtid ihop, även om han ibland får mig att vilja slita av mig håret med sina dumma frågor. Han bryr sig på riktigt om vad jag spenderat min dag med, om jag är glad eller ledsen eller bara finns där när jag behöver en famn att bara krypa upp i. Han tröstar mig när det känns som värden går under, och han peppar mig när livet känns svårt. 

Som sagt, allt detta känns så surrealistiskt. Händer detta verkligen mig? 

Många gånger är det som om jag sett på mig själv utifrån när jag lever mitt liv, som om jag såg på en film. Kan vara de mest vardagliga sakerna som jag aldrig trodde jag skulle få. .

aja nog om det. 

Vet dock inte vad som kommit för mig själv på sistone. Jag sover så dåligt under nätterna, antagligen på grund av smärta och låsningar i ryggen. Detta i sin tur leder till att jag knappt orkar gå upp om mornarna trots att det egentligen är de jag behöver för att avlasta ryggen. Dessutom har huvudvärken tagit sitt grepp om mig de senaste två dygnen på grund av detta. Så tror jag måste ringa min massör om en tid så fort som. 

Har fortfarande problem med att jag stressar upp mig alldeles för mycket i onödan i förtid. Någon som har tips på antistress-övningar? Träning och så enbart funkar inte, och jag är för stressad för att meditera. huja. 

Nu verkar de som jag gör denna blogg publik igen på nytt en sväng och delar med mig. Jag märker själv hur annorlunda mitt liv och mina tankar ser ut idag jämt emot för några månader sen. helt sjukt vad fort allt kan förändras. 

Tjipp&Hej