Sunshine on my window, makes me happy, as I should be

Kärlek. Hur underbar är inte den då? Även om det är många svårigheter jag som nybliven sambo för första gången i mitt liv måste gå igenom så är all krångel så värt det. Att ställa om sig från att endast ha sig själv att se till, att ha sig själv att bry sig om, så kommer det helt plötsligt in någon annan i ens liv som vill finnas och ta hand om mig. Som varje dag visar att det är mig han vill ha och att jag är den vackraste tjejen på jorden enligt honom. Hela den här situationen för mig är fortfarande så surrealistisk. Trots att han visat mig detta, varje dag, de senaste 7 månaderna mer eller mindre. Livet har gått så fort framåt. För 7 månader och 6 dagar sedan träffade jag min kärlek. Det känns som en evighet sen men ändå precis som igår. det tog oss bara 4 månader att inse att vi inte kan vara utan varandra och jag sa upp min lägenhet och tog mitt pick och pack och drog. Och på ett sätt tror jag att det är det bästa jag har gjort på länge. Att börja om, få en ny start, även om det är trögstartat nu i början när du ska försöka hitta nytt jobb, nya vänner och nya vardagen ska börja flyta på.

Jag älskar mina vänner jag redan har, det är inte de. Ibland känns det dock som om jag vill lära känna nytt lite närmare, just för att faktiskt "bo in mig" ordentligt. 

Jag måste nog säga dock att jag trodde aldrig jag skulle träffa någon som jag älskar som dessutom är min bästa vän på samma gång. Jag har nog aldrig skrattat så hårt, fulat mig så mycket, känt mig så bekväm eller längtat så efter en fortsatt framtid ihop, även om han ibland får mig att vilja slita av mig håret med sina dumma frågor. Han bryr sig på riktigt om vad jag spenderat min dag med, om jag är glad eller ledsen eller bara finns där när jag behöver en famn att bara krypa upp i. Han tröstar mig när det känns som värden går under, och han peppar mig när livet känns svårt. 

Som sagt, allt detta känns så surrealistiskt. Händer detta verkligen mig? 

Många gånger är det som om jag sett på mig själv utifrån när jag lever mitt liv, som om jag såg på en film. Kan vara de mest vardagliga sakerna som jag aldrig trodde jag skulle få. .

aja nog om det. 

Vet dock inte vad som kommit för mig själv på sistone. Jag sover så dåligt under nätterna, antagligen på grund av smärta och låsningar i ryggen. Detta i sin tur leder till att jag knappt orkar gå upp om mornarna trots att det egentligen är de jag behöver för att avlasta ryggen. Dessutom har huvudvärken tagit sitt grepp om mig de senaste två dygnen på grund av detta. Så tror jag måste ringa min massör om en tid så fort som. 

Har fortfarande problem med att jag stressar upp mig alldeles för mycket i onödan i förtid. Någon som har tips på antistress-övningar? Träning och så enbart funkar inte, och jag är för stressad för att meditera. huja. 

Nu verkar de som jag gör denna blogg publik igen på nytt en sväng och delar med mig. Jag märker själv hur annorlunda mitt liv och mina tankar ser ut idag jämt emot för några månader sen. helt sjukt vad fort allt kan förändras. 

Tjipp&Hej