Att komma i fas med sitt nya liv är inte en dans på rosor. Många snåriga vägar och ändrade rutiner gör att det blir svårt att hitta ett läge där allt flyter på när jag är van att leva på ett visst sätt sen innan. Det är många delar som måste provas, omprioriteras och hittas nya lösningar till.
Att helt enkelt lära sig leva på ett vis som jag tidigare inte gjort. Balansera alla dessa nya delar av ens egna liv för att på ena änden av brädan inte glömma bort sig själv och ens egna intressen och passioner för att till andra sidan av brädan lyckas inkludera samboliv, jobb och andra måsten.
Det är svårt och det tror jag många vet. Speciellt de personer med en egen stark vilja som tidigare, precis som mig, är vana att bara behöva prioritera sig själva och vad som gör personen lycklig.
Detta är inget inlägg om att jag är missnöjd med livet. Långt ifrån. Jag är fruktansvärt nöjd med livet, med några små ändringar kanske när de gäller min egen ihärdighet och envishet men det är en annan historia. Det enda jag kan göra för att lösa detta är just att prova mig fram vad som funkar bäst. Komma i fas som J säger. Det är först när man kommer i fas som allt börjar att flyta på och rutinerna blir lättare.
Nog om detta.
Hade min första vernissage här den 6 februari. En utställning med mina foton som håller på ända fram till den 4 mars. Några av mina närmsta kom förbi och jag fick dessutom lite extra glada nyheter den dagen, men dom håller jag för mig själv just nu :) Blev dessutom överraskad av två syskon, plastmorsa, faster och kusin som kom förbi och åt och kikade på mina bilder. Kändes verkligen skönt att få lite stöd från familjen då det är första gången jag gjort något sånt här.
Fick mig även en tjusig orkideé som har fått en egen kruka och hedersplats.
Nej om jag ska ta tag i hemmet lite nu när jag ändå är sjukskriven..
Jävla luftrörskatarr >.<
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar