tisdag 22 november 2011

äntligen en positiv dag.

Idag har faktiskt dagen varit till största delen positiv. Några tårar hit och dit, men så blir det när man är frustrerad. Känns iaf som att efter dagens första samtal att jag faktiskt är på väg nån stans. Som om man kanske kan ordna allt de här på något sätt, ni vet tristessen. fixa lärlingsplats samtidigt som jag får åka iväg och övningsköra, utan att de ska vara massa krångel och om och men som det alltid annars är.
Känns även som om jag fått en jobbcoach som tror på mig och mina ideer och hur jag vill gå vidare i livet för att kunna vända denna dal till en uppgång - åtminstånde på ett område.

Dagens andra samtal var också skönt - även om man ibland känner att man sitter och pratar om mest ingenting ( med små infallsvinklar av klarhet då ). Men ändå det känns skönt att på nått sätt få bekräftat att jag inte har gått och trott bara att jag mår dåligt, utan att man faktiskt gjort det - och att den glada delen är mer en fasad för att orka med vardagen. För hur långt ner vore jag inte om jag inte kunde fly mina problem när jag är med vänner (även om man kanske pratar om det nån gång då och då). Jag skulle inte ha vänner kvar om jag ständigt drog ner dom också, Jag måste ju försöka vara positiv nån gång ibland per dag.

Nu låter det som jag går och deppar dygnet runt. Det gör jag nog inte, tror jag. Eller så är jag så van det nedstämda beteendet så att det är först när jag sjunker ännu lägre som jag känner av det, eller när man får kommentarer av personer som är oväntade och får en att fälla en tår alldeles för lätt.
Och de dagar jag verkligen är glad - så är jag så chockad över mig själv att jag blir ännu gladare.
Jag vet inte, detta är bara lite tankar kring allt. Men känns ändå som om jag fått bekräftelse som sagt.
Jag vill ändra mitt tänk , min livsstil och stressa ner. Förhoppningsvis kommer det till det. Eller åtminstånde ett försök till det.

Nu låter detta som ett värsta deppinlägget men det är inte riktigt den sinnesstämningen jag har i skrivande stund. I skrivande stund känner jag en lättnad av att jag kanske har en chans att må bättre, och försöka komma till rätsida med mitt liv. Men det vet ja först imorgon.


Snart kommer finaste nords till mig. Hon är en bra chey. En äkta vän <3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar