Vart jag än vänder mig och gör finns det något som påminner om dig pappa. Jag saknar dig mer än man kan tro och idag har jag varit så nära gråt fram och tillbaka. Jag är fortfarande nära till gråt. Jag vet inte vad det är för fel på min kropp. Jag måste lära mig att släppa lös mina känslor. Sluta vara så kontrollerad av mig själv och vad som förväntas. Jag vill bara få bryta ihop.... NU..
Jag vill bara ligga här i sängen, helt apatisk och sakna dig och sörja dig pappa. Bara om det är för någon dag. Få släppa ut allt jag känner. All ånger och all sorg.
Du är min älskade pappa, vare sig du är borta eller inte. Det känns som jag lever i skuggan av mig själv och hela tiden rör mig bredvid mig själv och väntar på att katastrofen ska komma. Som om jag själv iakttar mig själv som om jag vore en del av en film.
Jag saknar dig pappa. Jag saknar dig. Jag saknar dig. Jag saknar dig!!
Förlåt för allt. Alla dispyter och bråk. För alla elaka tankar jag haft om dig.
Förlåt för att jag trodde att jag var det svarta fåret och något du skämdes över.
Förlåt. Förlåt. Förlåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar