Life is the biggest dissapointment of all

Han är arg idag. På livet tror jag. Han sitter och sover. Tröttare än någonsin. E håller på att bryta ihop, jag lika så.  Jag känner mig hjälplös. Tror hon känner lika.  Han tycker hon tjatar men hon vill ju bara väl. Hon vill att han ska bli frisk, om inte annat iaf slippa smärta. Jag ska vara här större delen av dagen. Så E får åka hem en sväng och få en paus från allt. Hon behöver det. Kan inte tänka mig vad hon får utstå varje dag. Jag klandrar honom inte, jag skulle också vara arg på världen. Vara trött på att folk behandlar mig som ett barn. Trött på mediciner och läkares utlåtanden. Trött på att allt smakar skit och att inte orka något. Han är min pappa men han ser inte ut eller beter sig som min far. Sjukdomen gör sitt, verkligen ..