Mitt fall. Jag bröt ihop precis över att jag aldrig får vara helt frisk. Eller åtminstone komma till en punkt där det flyter på. Nej, alltid ska det bli en ny sak som är fel som måste ta hand om. Aldrig får jag andas imellan.
Inte konstigt att jag inte har motivation till livet i helhet när en sån enkelhet som normal vardagshälsa inte ens finns hur mycket man än anstränger sig. Jag hinner knappt återhämta mig från en grej innan nästa problem dyker upp.
Och det senaste tar fan mer på psyket än vad man någonsin kan tro. Man känner sig som en trasig kvinna. Ett problem. Fy fan. Jag lägger nog ner allt jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar