Idag har varit en sån dag där jag enbart känt för att lägga in mig själv på psyket. Inte för att jag är självmordsbenägen eller något, utan för att jag ständigt varit ledsen, gråtfärdig men samtidigt varit i ett sånt stadie där det känns som om jag ska krypa ur mitt eget skinn om jag inte gör något.
Jag åt "ordentlig" mat för första gången på dagar nyss. Fast om den va så ordentlig vette fan, Kyckling och beasås. bara. Får ju inte direkt i mig nån näring. Men för första gången i mitt liv är jag äcklad av mat istället för att trösta mig med den. Framsteg eller Bakslag? det är frågan . . .
Du fuckar dessutom med mitt huvud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar