Det känns som jag är riktigt jävla skadad. Jag tror alla spelar nått jävla spel med mig jämt, vare sig det är vänner eller icke. Som om jag blir grundlurad gång på gång men ändå inte. Jag har svårt att tro att någon menar allvar med mig, så när jag väl träffar någon som jag är ett uns ( eller okej lite mer än ett uns :$) intresserad av att lära känna mer och veta vad det är för människa så blir jag som en hypokondriker fast på ett känslomässigt plan och tror allt är fel även om det inte är det.
Jag måste lära mig att chilla ner. Allt går inte på två minuter liksom. Det vet jag mycket väl. Men ändå så kommer dom där tankarna man inte vill ha. Vill inte vara så här skadad. Jag är en sån människa som tycker att man inte ska ses/höras varje dag. Att man ska ha sin egen del. Att saker ska ta sin tid. Så varför spelar min hjärna mig ett spratt?
Skitsamma.
Beställde extensions idag. så inom en månad har ja långt hår igen. och som jag har saknat det. Finns nästan inget som gör mig lyckligare <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar