Idag är jag steget närmare.

Fick mail idag att en remiss skickas till bröstkirurgin för att utreda om jag får förminska brösten. Känns både bra och skrämmande. Bra på grund av alla hälsoskäl men skrämmande på grund av smärta, narkos och om det skulle bli totalfel estetiskt. Å andra sidan så skulle jag må så mycket bättre både psykiskt och fysiskt av att få dom mindre . 

Hoppas att det blir av bara.  

Att växa upp.

Jag hade en jättetrevlig nyår som nykter. Länge sen det hände men varför inte. Hade ändå riktigt skoj med fint sällskap och mycket skratt.

Däremot kan jag tycka att vissa beteende ska man växa ifrån när man fyllt 20.  Att folk äldre än detta beter sig som 14åriga tjejer med en massa skitsnack och förlöjligande av andra personer som inte är närvarande för att försvara sig är fan inte okej någonstans. Dessutom vuxna män. Att smutskasta en annan person på det sättet är totalt respektlöst. Speciellt med den relationen de har/hade till den "smutskastade" och den relation som jag har till denna dessutom. Att på detta dra in mig och inte respektera att jag inte vill bli involverad i det hela är vansinnigt. Speciellt när en annan är snäll och prioriterar dessa personer framför mina egna vänner. Tacken man får för detta är skrik, hot och vackra namn. Att dessutom inte respekterar vad för regler som gäller på mina ägor får mig att bli rent av spyfärdig.

Det värsta av allt är att trots att jag hade rätt att agera som jag gjorde så är det ändå jag som går hem och mår sämst av dom alla och bryter ihop totalt. Allt för att jag står upp för mig själv och mina för en gångs skull. Men jag står får händelserna och mitt agerande.

Jag tänker inte lägga ner onödig energi på människor som vänder kappan efter vinden och inte ens kan stå för sina egna handlingar och ord. Väx upp för fan. Från och med lyfter jag inte ens ett finger för att vara snäll eller ytligt trevlig.

Jag är allt för andra chans men när de blir chans 3, 4 och 5 så räcker det.
Sista gången jag nämner detta. Kände bara att jag behövde få skriva av mig lite angående detta.

Nytt år, nya möjligheter. Nu ska jag fokusera på mig själv och mitt välmående :) Och såklart mina underbara kära <3

En tripp till psyk kanske ?

Jag pallar inte mer. Pallar inte att få skit för att jag står upp för mig själv å mina.

Fy fan.

Dags att ta tag i livet igen.
Äntligen bor jag ensam och äntligen kan jag på ett helt annat sätt påverka mig själv och min vardag.
Jag undrar om bilen funkar? Känns som jag vill åka till friskis och träna skiten ur mig typ, NU.
Har vart borta alldeles för länge nu känner jag.

(en vecka men va fan de känns i kroppen)

Mera cardio ska tas i bruk och maxa muskelbyggandet och tänja på kosten till max bara för att se om någon förändring sker.

Jag ska ge det 12 veckor. Tolv veckor med intensiv träning och skaplig kost.
Jag vill komma tillbaka till mig själv.

Till mitt hälsosammare jag

Challenge accepted!

Doktorer och Hundar allt i en salig blandning.

Hallå Hallå.

Igår drog jag iväg och gymmade igen med kära nordan. Körde slut på henne och hennes armar. Så jäkla kul. Vi har en gymdejt igen på fredag och jag sitter nu och funderar på vad jag ska hitta på för träningsbus till den gången. Nu har jag varit på gymmet två dagar i rad och verkligen kört monsterpass, och insett att jag behöver ca 1,5 timme på gymmet för att göra allt rätt och för att utmana mig själv att orka. Dessutom har jag verkligen insett fördelen att planera större delen av sina pass innan. Allt för att vara så effektiv och motiverande samtidigt.

Inte nog med detta fick jag snosa AmStaffvalpar igår. Så söta små varelser. Drack lite kaffe och fick en god nybakt chokladboll med ( fyfy men jag tog faktiskt bara en).

Jag och nordli har för övrigt ingått en pakt om och träna så ofta som möjligt den sista månaden på löfbergspulsen bara för att se hur fit och slank hon kan bli :) hahaha


Finnt de.

Sitter just nu och testar min nya mic i kombination av användandet av audacity. Lite roligt faktiskt.
Tror jag ska ta med mej Boris upp till frödingshöjd och träna lite lydnad med honom och leka med honom. De behöver han nog. Beror iof om jag får avlastning nån timme eller ej.

Ja ja. Imorgon HLR-kurs. Fint fint!

fars dag

Idag tänker jag extra mycket på dig Pappa. Alla bus vi barn hittat på till fars dag som små, alla roliga små kort. Men det är inte förrän idag som jag inser att man behöver inte fars eller mors dag för att uppskatta sina föräldrar. Det ska man göra så ofta man bara kan. Det är inte säkert att det finns ett "nästa år"

Jag har märkt att jag fortfarande är mycket arg över det som hänt. Det slog mig när jag satt och såg på cancergalan härom veckan. Satt och tänkte hur arg jag var som tyckte 50/50 % var en liten chans medans min far inte ens hade 10. Men jag har också insett att även om jag hoppades på under och mirakel när det gällde pappas sjukdomsförlopp så var jag redan inställd från första stund att han nog inte kommer finnas kvar så länge. Detta eftersom dom upptäckt sjukdomen alldeles för sent. Hade han haft tiden på sin sida så kanske det fanns hopp. Men tiden fanns inte på hans sida. Så hur mycket vi än provade alternativa hjälpmedecineringar så fanns det inget som kunde rädda honom på den korta tiden. Han kämpade, oj vad han kämpade. Han var inte beredd för att dö, han hade inte levt klart allt han ville göra. Så mycket vet jag.

Jag har börjat hos en beteendevetare för att kunna bearbeta min sorg. Bli fri från sorgen och bara minnas och sakna istället. Dessutom ska vi koncentrera mycket på min självkänsla. Jag ska lära mig acceptera mig själv och acceptera vilka gränser jag sätter för mig själv och hålla dom. Ha självdiciplin och hålla mina egna löften till mig själv. Ska försöka och blogga lite mer frekvent. Helst varje dag för att följa upp mig själv och reflektera. Speciellt under denna tid där jag försöker att börja om med mig själv.


Om två veckor får jag äntligen min fristad för mig själv igen. Mitt hem. Utan massa udda dofter, saker överallt och äntligen få vara ifred för en stund. Andas ut, känna efter och finna ro i dagens situation.

Har börjat föra en liten matdagbok med så här på sidan av. kolla lite hur jag äter, vad jag äter osv, i kombinerat till min motion.

För övrigt har jag världens bästa syrra som gett mig en mikrofon i tidig julklapp så har vi tur kanske min youtubekanal kommer börja uppdateras lite.

Ja ja . Kyss å hej

no longer the one I used to know

En underlig känsla. Allt står mig upp i halsen. Allt runt omkring. Hur jag är, borde vara och borde göra. Hur jag ska leva mitt liv. Gråter för småsaker, stänger av för de stora.

Berg och dalbana i upp och ner och runt runt runt. Jag pallar inte. Jag är förstörd och förtvinad i mig själv.